fiixarnsomfan

en vacker blomma, instängd i en mörk garderob. Kallt och avskalat. Det finns inget annat i garderoben förutom blomman. Då och då, öppnas dörren till garderoben och ljuset utifrån sipprar in som en liten strimma. Oftast öppnas dörren inte tillräckligt för att kunna nå bort till blomman. Ibland är ljusstrumman på gränsen att nudda blomman, men snart kryper mörkret in över strimmans plats, vinner mer och mer mark och till slut är allt mörkt igen. Dörren har åter stängts. Men så någon gång öppnas dörren helt och blomman får äntligen bada i ljuset och värma sig i strålarna som strömmar in. Färgen på de mjuka kronbladen glöder och blommans siluett skapar skuggspel på väggen bakom. Men så smälls dörren plötsligt igen och mörker råder åter igen i det lilla utrymmet. Och kylan. Kvar finns blomman, under en lång period lika vacker och full av liv med längtan efter ljus. Men snart vinner mörkret och kylan och nästa gång dörren öppnas syns en vissen, hopkrupen blomma i sin kruka. Kronbladen är torra och smulas sönder när man tar i dem och färgen har tappat sin djuphet. Dörren stängs igen och blomman glöms åter bort.