Scarred

Den absolut äckligaste frukten som man kan äta är banan. Inte något emot banansmaken. Jag gillar banan, men jag tror att efter denna dag kommer jag nog inte kunna äta en banan på läänge. Jag satt nämnligen på tåget nyss på väg hem från skolan och fick en sån där hemsk banan-upplevelse. Det kommer på en kvinna på tåget vid Lund. Hon passade perfekt in i förljande stereotyp: Frånskild, sleten 50-åring med noll kondition. Flåsar som ett djur efter att ha gått i en trappa. Röker och har därför en rethosta som väcker henne om natten. Ibland hostas även gula slembollar upp, som snabbt sväljs ner igen. Fettig oren hy med stora porer. Pormaskar skymtas bakom stripigt otvättat hår. Yummy. Och denna kvinna börjar äta på en banan. Ovanpå detta ska hon envisas med att trycka in alldeles för mycket banan i truten så hon inte kan stänga den. En bit av bananen sticker ut. Hon biter av bananen inuti munnen, så den delas på mitten, vilket gör att bananen som sticker ut håller på att trilla ner i hennes knä. Hon kniper därför åt med mungipan så denne stackars banan mosas. Hon suger in moset i munnen. Och nu mina vänner, är det vääldigt mycket banan i hennes mun. Så mycket att hon inte kan tugga med stängd mun. Jag ser för varje tugga hur bananen blir det mer och mer mos i hennes mun och för varje tugga klaffsar det från den. Hon märker att jag äcklat sitter och stirrar och sväljer därför ner en STOR bit mos (för att kunna stänga munnen), så stor tugga så att hon får hjälpa till med huvudet för att kunna svälja. Hennes svälj låter i hela tåget. Så sjuuuukt jävla äckligt. Hur ska jag nu någonsin kunna titta på en stackars banan utan att bli påmind? Jag är ärrad för livet.


Kommentarer
Postat av: fåff

Jag HATAR, jag poängterar HATAR banan!

2009-02-03 @ 13:48:22
Postat av: Roger

Hahaha, gulligt... :) I love bananas... :) Lät dock inte som en helt trevlig upplevelse... :)

2009-02-09 @ 04:06:08
URL: http://www.stardustblog.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0