fiixarnsomfan

Idag var jag på spinning. Inget annorlunda med det. Jag brukar gå på spinning. Men idag hände något jättehemskt, mår illa när jag tänker på det. Jag var på ett pass som jag inte varit på innan. Det var inte det jobbigaste jag varit med om, långt ifrån. Men det var otroligt mycket folk, lite syre i rummet, det var varmt, jag satt längst bak och ovanpå detta har jag ätit dåligt idag. Det började med att jag fick håll, trots att jag hade ätit två timmar innan träningen. Efter det blev jag illamående och kände spykänslor. Allt jag kunde tänka på att det skulle bli svårt att ta mig ut om jag skulle behöva kräka. Jag kände mig instängd, med svettiga gamla tanter runt omkring mig. Efter att jag insett det blev jag yr och kände hur det svartnade för ögonen. Nu hade dock träningen slutat och vi varvade ner. Jag försökte ta några djupa andetag, men kände mig mer och mer instängd i ett rum där jag inte kunde få luft, det kändes nästan som att jag skulle dö. Det knöt sig i halsen på mig. Jag inser mitt i allt detta att jag MÅSTE UT. Även om jag råkar välta omkull någon på vägen, så måste jag ut. Kosta vad det kosta vill liksom. Väl ute från rummet kände jag hur huvudet dunkade och jag kunde inte tänka. Det kändes som om mitt huvud skulle sprängas. När jag kom utomhus var jag tvungen att slänga mig mot ett elskåp och försöka hålla mig uppe och inte svimma. Jag ringer Dan och han springer och hämtar mig. Fyfan alltså, det var något av det absolut VÄRSTA jag varit med om. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker tillbaka. Jag hoppas att jag aldrig upplever detta igen. Det har redan hänt en gång tidigare, så jag hoppas verkligen att det inte blir en tredje gång.