Memories
Ikväll är det träning med MÅRTEN! woho ! Som jag har längtat!
Igår var det söndag och jag hade inget för mig, så jag åkte in till Väla för att handla ett par byxor. Jag hittade inga byxor - istället blev mitt köp 2 jackor, 2 pullovers , 1 skjorta och 1 par stövlar. Jag hatar att jag inte kan hålla i mina pengar. Hittar jag något känner jag ett inre tvång att köpa det, annars är jag rädd att jag kommer ångra mig för livet. Det gör jag visserligen aldrig, men ändå så känner jag så VARENDA gång. Usch, hatar det. Så nu är jag ytterligare några tusenlappar fattigare. Ajaj, jag borde ha med mig en betjänt som slår mig på händerna varje gång jag tar tag i något jag vill prova/köpa. Jag som lovade mig själv att börja spara minst hälften av min lön. Dumma Annelie !
Imorgon kommer min syster hem. WOHO ! Var såå länge sedan jag träffade henne nu sedan hon flyttade till Storbritannien.. Som jag saknar henne ! Ibland tänker jag tillbaka på den tiden då hon fortfarande bodde hemma, då hon alltid satt och tittade på Doktorn kan komma, Lilla huset på prärien och Dr Quinn. Eller när jag kom hem från skolan, så låg hon ute och solade i trädgården och jag skyndade mig in för att byta om och lägga mig bredvid henne. Jag minns speciellt en gång när vi låg där i trädgården. Vi hade båda två varit för lata för att orka raka benen så vi hade odlat väärsta djungeln på benen och stubb under armarna. Där ligger vi och steker oss i solen när vår snygge granne kommer in och frågar om vi hade någon motorcykelhjälm att låna ut till honom. Saken var att vi såg honom för sent för att kunna ta skydd under någon handduk, utan vi låg och lyssnade på musik och hörde inte att han kom. Plötsligt kände jag bara hur det blev skugga på mig och att någon sa "hej!". Och där stod han och log mot oss två behåriga apor. Vi, försökte med god min att spela världssvan, som om alla tjejer odlar hårväxt på benen under vintern fram tills första soladagarna. Jag kan fortfarande känna hur pinsamt det var. När han hade försvunnit började vi asflabba och skämdes som fan. Det minnet, precis som många andra, sitter djupt i mig. Ibland blir jag så sentimental när jag tittar på gamla foton på oss att jag kan känna en klump i magen. Jag vill tillbaka, om det så bara var för några minuter.
Igår var det söndag och jag hade inget för mig, så jag åkte in till Väla för att handla ett par byxor. Jag hittade inga byxor - istället blev mitt köp 2 jackor, 2 pullovers , 1 skjorta och 1 par stövlar. Jag hatar att jag inte kan hålla i mina pengar. Hittar jag något känner jag ett inre tvång att köpa det, annars är jag rädd att jag kommer ångra mig för livet. Det gör jag visserligen aldrig, men ändå så känner jag så VARENDA gång. Usch, hatar det. Så nu är jag ytterligare några tusenlappar fattigare. Ajaj, jag borde ha med mig en betjänt som slår mig på händerna varje gång jag tar tag i något jag vill prova/köpa. Jag som lovade mig själv att börja spara minst hälften av min lön. Dumma Annelie !
Imorgon kommer min syster hem. WOHO ! Var såå länge sedan jag träffade henne nu sedan hon flyttade till Storbritannien.. Som jag saknar henne ! Ibland tänker jag tillbaka på den tiden då hon fortfarande bodde hemma, då hon alltid satt och tittade på Doktorn kan komma, Lilla huset på prärien och Dr Quinn. Eller när jag kom hem från skolan, så låg hon ute och solade i trädgården och jag skyndade mig in för att byta om och lägga mig bredvid henne. Jag minns speciellt en gång när vi låg där i trädgården. Vi hade båda två varit för lata för att orka raka benen så vi hade odlat väärsta djungeln på benen och stubb under armarna. Där ligger vi och steker oss i solen när vår snygge granne kommer in och frågar om vi hade någon motorcykelhjälm att låna ut till honom. Saken var att vi såg honom för sent för att kunna ta skydd under någon handduk, utan vi låg och lyssnade på musik och hörde inte att han kom. Plötsligt kände jag bara hur det blev skugga på mig och att någon sa "hej!". Och där stod han och log mot oss två behåriga apor. Vi, försökte med god min att spela världssvan, som om alla tjejer odlar hårväxt på benen under vintern fram tills första soladagarna. Jag kan fortfarande känna hur pinsamt det var. När han hade försvunnit började vi asflabba och skämdes som fan. Det minnet, precis som många andra, sitter djupt i mig. Ibland blir jag så sentimental när jag tittar på gamla foton på oss att jag kan känna en klump i magen. Jag vill tillbaka, om det så bara var för några minuter.
Kommentarer
Postat av: Darn
tihi;) tills de första sommardagarna;) Du är för söt! Älskar dig!
Postat av: Sofia
Hahaha :p
Postat av: Fiixarnsomfan
haha, det är inte lätt alla gånger ! ;D
Trackback
