fiixarnsomfan

I lördags var det fest som fan. Kvällen började med att jag och Dan träffades, åkte hem till min mamma för att bada badkar. Så jävla mysigt. Helt nersläckt, det enda som lös var några tända ljus. Och så Dan, min kärlek. Jag kände bara att det inte kunde bli bättre. Ett minne som kommer finnas i mitt hjärta länge, länge!

Vid sju kom Sara och Kristoffer och förfesten började. Sara var fan helt crazy. Pimplade Jäger som om hon inte fått vätska i sig på ett år. Full därefter blev hon ju självklart, haha. När klockan blivit halv elva skjutsade Dan in mig och Sara till stan. Vi gick bort till tivvan och ställde oss i kön. Efter ett tag kom det ett gäng med asstöriga killar. Fan vad jag ville slå dem !! En feting rakt i fejjan hade ju inte suttit helt fel om man säger så. När vi väl kommit in och fått stämpel, gick vi som sedvanligt till Stinsen, men drog sedan vidare till Steakhouse. Mycket trevligt måste jag säga. Ensamma på dansgolvet fick vi igång alla andra till att börja dansa. Det är så det ska vara. Helt plötsligt kommer det fram en kille som Sara tydligen kände. Man märkte att han ville hångla med Sara, men hon fetedissade. Så då gick han till mig istället, som om jag skulle vilja ha honom, precis som om jag vore hans andraval. No way säger jag bara. Han märkte väl vibbarna, så han försökte mjuka upp mig med att fråga om jag var törstig. Man blir så matt. Killar är så genomskinliga, så förutsägbara.

Därefter drog vi tillbaka till tivvan där vi dansade röven av oss. Haha, därinne hade en kille sin svensexa. Han var utklädd till tjej och hade en asful peruk. Som jag skrattade åt honom. Han verkligen njöt av uppmärksamheten. Haha.

Sen mitt i allt hittade jag inte min mobil. Den var borta. Panik som jag fick, sprang jag febrilt runt på tivoli och letade efter den, utan resultat. Tårarna började spruta, såklart. Jag bestämde mig dock för att gå in och leta en gång till. Jag gick bort till ena baren och frågade en som jobbade där om de fått in en mobil. Och jovisst, det hade de. De bad mig beskriva hur den såg ut och vilken bakgrund den hade. Jag ser hur han går bort till en hylla och tar fram min mobil. Min glädje gick inte att beskriva. Ibland har jag bara sån jävla tur. Gud var verkligen på gott humör den kvällen.

Efter att jag hittat min mobil kände jag att jag ville hem. Dan stod utanför och väntade och vi bestämde oss för att avsluta kvällen på Mc Donalds. Astrött som jag var, lade jag mig på golvet(?) på passagerarplatsen och somnade. Vi släppte av Tobbe och körde hem Sara och Kristoffer innan vi äntligen kom hem till goa Miatorp. Och äntligen fick jag äta min hamburgare som sedan länge blivit kall. Men den gick ner öndå, och fyfan vad gott det var! Efter några små ordbyten med Dan somnade jag direkt i min goa säng. Vaknade dagen efter av en fruktansvärd hvuvdvärk. För att pinan skulle bli så minimal som möjluigt sov jag fram till klockan blev tre innan jag asade mig upp ur sängen. Hela dagen var jag seg, men dock glad över att jag inte mådde illa. Allt förrutom illamående. Tyvärr hade inte Sara samma tur som jag, utan hon mådde röv. haha, stackarn. Men jag måste erkänna att jag var lite skadeglad, haha.

Nu ska jag snart in i duschen och sen iväg på hockey med Dan och pappa. Nu hör jag honom dock stega in i hallen därnere, så nu pyser jag. hejs