fiixarnsomfan

Jag blir knäpp, jag blir hysterisk på mig själv. Jag skulle vilja ha en knapp på mig själv där man kunde koppla bort diverse saker för tillfället, exempelvis drömma, tänka och känna. Vi vet själva hur hemskt det är att gå och lägga sig efter att man  till exempel blivit dumpad, man är rädd för vad som kommer att dyka upp i ens drömmar. I det fallet hade det varit perfekt att trycka på den knappen. Trycka och gå och lägga sig och veta att den här natten, då slipper jag vakna upp med tårar rinnande längs kinderna och känna tomhet i hjärtat. Idag skulle jag vilja ha en sån knapp. Inte för att stänga av mina drömmar, men stänga av mina tankar. Jag blir knäpp i huvudet, ni kommer få hämta upp mig på psyk eller något snart.

Jag har drömt om det här hur länge som helst, att komma till den punkten där jag är nu. Jag har dagdrömt, drömt om natten, tänkt miljontals gånger hur det skulle vara, hur det skulle kännas. Jag trodde det skulle bli en befrielse, få ut sina innersta tankar och känslor. Men nu när jag väl är här, nu när jag är så medveten om mina tankar och känslor blir jag rädd. Det var ju inte så här jag hade föreställt det. Jag undrar om det inte hade varit bättre utan den här vetskapen, att jag skulle fortsatt undra. För som det är nu, ligger det och gnager i mig och gör repor i min själ.

fanfanfan. Fortsätt kämpa, jag måste vara stark. Tänk inte, känn inte, så finns det inte Annelie. Nu trycker jag på knappen.