fiixarnsomfan

Igår såg jag en död människa för första gången och det var hemskt. Min lilla drama-queen somnade in i måndagskväll. Jag kan fortfarande se henne ligga där om jag blundar. Fick en sån dålig känsla inom mig när jag gick fram till hennes säng och såg henne ligga där blick stilla, kritvit i ansiktet. Även om hon säkerligen har det mycket bättre där hon är nu, även om hon bara ville dö, så känns det jättehemskt. Särksilt när man följt henne så länge, fäst sig vid henne, skrattat med henne, kramat om och smekt henne över huvudet när hon varit ledsen. Nä, det känns så fel även om det är så rätt. Jag skulle vilja veta hur hon har det nu, när kroppen äntligen släppte taget om hennes själ.