fiixarnsomfan

Fick värsta gråtattacken idag. Allt började med att en liten skitsak hände på jobb, så började tårarna rinna. Men jag kände hela tiden att det satt i halsen. Så fort jag kom innanför min ytterdörr, så brast allt och jag började storböla. Och jag kunde verkligen inte sluta gråta. Tårarna bara rann och rann. Och det sjuka var att jag inte visste varför jag grät. Måste varit något som legat under ytan som kom fram idag. Något jag samlat på mig under lång tid som inte gick att hålla tillbaka längre. Jag vet fortfarande inte varför jag grät, men efteråt kändes det så skönt att ha släppt ut alla spänningar. Och nu känns det att man lever igen